resor Malagiri, Nepal, hjälplöshet, raserade hus

En skola utan skola i Nepal

         

Flera gånger om dagen går mina tankar till barnen och byborna i Malagiri i Nepal. Det är nya tankar som brottas med alla andra mer eller mindre onödiga reflektioner som gillar att husera i min hjärna. Andra tankar, säkert sådana med mindre betydelse, har gett vika för frustrationen att inte kunna hjälpa till. En liknande frustation har jag bara känt inför mina barns ibland ”intesåsmartaval”. Val där jag som mamma tror mig veta utgången, och där jag förhoppningsvis står och fångar upp om valet skulle visa sig vara ett av livets mindre bra genomtänkta.

 

Nu sitter jag i Visby för en veckas arbete, och hela tiden finns en tanke som inte funnits där förr. När jag aktivt tar bort tanken resonerar jag med mig själv och säger att jag inte kan göra något ändå. Jag har inget arbetsmaterial och därför blir det svårt att utföra de uppgifter jag är utbildad för, men det är som om huvudet glömmer väldigt fort, för någon timme senare är mina tankar åter hos Carin som nu är tillbaka i den lilla bergsby. Via organisationens facebooksida blir jag uppdaterad om läget, och de åtgärder som tas. Ett sjukhustält och 60 tält för familjer som förlorat sina hem (i byn finns 215 hus), och tält för skolan som enligt regeringen ska börja idag. Det berättas att Carin och några till sover i ett tält, och jag vet inte om jag riktigt kan föreställa mig hur de löser allt. Mycket sorg och frustration har tydligen också lett till inte så önskvärda handlingar.

 

Jag vet att människor här i väst inte har ork att visa så stort intresse mer för de stora katastroferna, men det är nu folket behöver hjälp. Vad är deras framtid när allt är borta? Hur ska de kunna hitta energi att börja om på nytt? Detta folk som visade mig så mycket värme när jag var där är helt blottade. När jag tänker på mina besök med människorna i byn tänker jag framförallt på den gästfrihet, värme och nyfikenhet de visade mig. När de nu blivit av med så mycket, allt det basala ögnar vi snabbt vidare i tidningarna och funderar på hur mycket pengar vi kan lägga på barnens kläder inför den stundande skolavslutningen så det inte interagerar för mycket i solsemesterns budget någon vecka senare.