Allmänt Wilhelm Schmid, livet, nya mål, ålder, ålderdom

Är jag gammal nu?

 

Jag fick en bok av Senior i julklapp. Jag vet inte vad syftet var, eller så fanns det inget syfte. Han sa att när han såg den tyckte han att jag skulle ha den. Titeln är: ”Konsten att bli gammal” av en tysk filosof som heter Wilhelm Schmid. Jag tittade lite forskande under lugg på Senior när jag öppnat paketet, och tog mig en snabb funderare över begreppet gammal.

 

Är jag gammal? Tja, för mina barn är jag gammal såklart. För någon som är 80 år är jag inte gammal (kanske), men rent tekniskt befinner jag mig på fel sida om strecket vilket stör mig. Mina mål, och mitt relativa välmående visade sig sent i livet, och jag tycker inte jag fått den tid jag behövt för att försöka nå dem. Kanske är det därför det stör mig att bli äldre, eller så är det bara den där eviga fallgropen att det är svårt att acceptera att kroppen inte är vad den en gång var nu när de där kärlekshandtagen bestämt sig för att stanna och inte längre bara är på visit. Vi lever i en tid då så mycket värderas utifrån ungdomlighet och det är inte alltid lätt att stå emot.

 

När jag var 20 hade jag en kollega som var lite över 40, och jag kommer ihåg att jag en dag undrade varför hon var så glad. Vad hade hon att vara glad för när hon var så gammal? Ungdomlig självcentrering kan man kalla det. Idag är jag mycket äldre än vad den kvinnan var då och jag skrattar också mycket. Mer än jag gjorde när jag var tjugo. Kanske är det det faktum att jag numera vet jag att det finns ett slut, och jag fasar lite för att jag inte ska hinna med allt jag vill göra som även innefattar att skriva en bok eller två.

 

För några veckor sedan pratade jag med en god vän som är lika gammal som jag, och som efter att vi uppdaterats om vad som hänt i våra respektive liv sa: ”Här pratar du om en utbildning du ska påbörja i januari och jag tänker på pensionen”. En människa inser sina begränsningar och en annan, i detta fallet jag, har kanske inte förstånd till att se dessa begränsningar. För mig är denna utbildning en möjlighet för mig att göra det jag verkligen alltid velat göra, men som fått stå tillbaka för att Livet hade så mycket fokus på annat än mig själv. Kanske faller den platt fall, men jag har alltid mitt evigt eftertrakatade yrke att falla tillbaka på. Jag vet att jag hade gruvat mig när jag sitter på ”hemmet” om jag inte hade gjort detta lite halvgalna som får mina endorfiner att lägga sig i startgroparna. I denna åldern vet jag att det är upp till mig. Att jag själv bestämmer hur jag vill ha det framöver, och jag har alltid sett monoton stabilitet som något som framkallar min rastlöshet, så varför skulle inte den fortsätta bara för att jag lyckats snubbla över ett åldersstreck?

Ålderdomen har idag förskjutits framåt en hel del. Vi människor blir allt äldre, vi håller oss i form längre och världen har krympt vilket gör att nyfikenheten kan fortsätta att stillas med resor, och vi kan medicineras så att våra ålderskrämpor hålls i schack, utan matt.

 

Efter alla år som ensamstående mamma har jag fortfarande önskan att träffa någon att dela livet med. Jag har gett mina barn det jag föresatt mig, och nu är det min tur att göra det jag vill. Alla runt omkring är optimister i frågan utom jag, för med fler år som läggs till både åldern och singellivet blir det nog allt svårare att infinna sig, släppa inpå och det är lätt att bli lite bekväm. Kan konsten att bli gammal handla om att släppa begären och som författaren i boken säger: ”Ta livet med jämnmod”. Det kommer att bli svårt för jag vet inte ens vad som ligger i det ordets betydelse, vilket nog bevisar att jag inte är gammal nog.

 

Tankar och funderingar är alltid roligt, och efter att ha läst en drös av ”Konstenattdetenaochdetandra” så ser jag fram emot att även läsa denna bok. Någon gång kommer jag att trilla över fler streck, och då kanske jag är mer förberedd efter att ha läst vad Herr Schmid har att säga i frågan ur ett filosofiskt perspektiv.