Allmänt bemanningssköterska, respekt, utanförskap, visselblåsare

Varför blåsa i den berömda visslan?

  

Nu är jag där igen. Jag har sagt min åsikt när det gäller att nyttja personal från östra Europa som får arbeta under helt andra förhållanden än vi svenska bemanningssköterskor.

Jag skrev en debattartikel till en lokaltidning i mellersta Sverige efter att ha arbetat där en vecka, och efter att ha sett hur man genom att hyra in personal som nästan inte kan svenska försöker att upprätthålla en vård som inte är värdig. Varken för patienterna, kollegor eller för de som kommer från östra Europa. Varför ska inte dessa kollegor få samma arbetsvillkor som vi svenskar? Deras löner ligger en bit under hälften av våra, och även om de är tacksamma för att få tjäna mer i sina hemländer så rättfärdigar inte det deras löner.

Jag har inget ont att säga om deras kompetens, utan beundrar deras vilja att göra ett bra arbete. Tyvärr är de pressade att klara sina uppdrag eftersom de annars bryter sitt kontrakt, med de följder det innebär. Är det rätt att sätta sådan press på medmänniskor som befinner sig i helt andra livspremisser än vad vi gör?

 

”Det är bra du tar upp detta”.

”Du är modig”.

”Det har sitt pris att vara visselblåsare och avslöja, tyvärr”.

Varför gör jag det när jag någonstans vet att människor så lätt missuppfattar? Det handlar inte om att vifta med pekfingret åt någon. Tänk om människor kunde bli en fluga på väggen och se sig själv lite utifrån så att egot slapp bli aktiverat till överladdning, utan se orden som en början till en dialog om hur vi vill behandla både våra egna sjuksköterskor och våra kollegor från andra länder.

Företaget som hyr ut dessa kollegor har varit i blåsväder innan, och många landsting har brutit samarbetet med dem, och i det ställningsstagandet saluterar jag dem. Detta handlar INTE om att jag inte uppskattar kollegor från andra länder. Tvärtom så tycker jag de ska ges en sådan respekt att man inte tvingar dem ut på avdelningar innan de känner sig relativt säkra i det svenska språket, och självklart ska de ha samma löner som vi. Man ska inte utsätta någon annan för att vara ansvarig för andra människors liv när de inte kan hantera språket hjälpligt. Svensk sjukvård håller på att trilla ner i en grop som det är svårt att ta sig ur. En stort del av den kompetenta personalen slutar för att arbetsmiljön är för stressig. Personal som antingen slutar helt inom vården eller går till en annan avdelning för att se om det är bättre där.

När jag utbildade mig till sjuksköterska fick jag höra hur högt skattad svensk vårdpersonal var utomlands på grund av sin kompetens. Behåll kompetensen och ge den näring så den kan blomstra istället för att hitta nödlösningar som i längden inte är fruktsamma.

 

Jag svarade inte på min egen fråga varför jag gör detta, och kanske är det svårt att hitta ett svar som kan kännas rättfärdigande. Jag har varit i sjukvården i hela mitt liv. Mina första 18 år som patient, sedan som personal och anhörig. För mig är trygghet, kompetens och säkerhet a och o, men så som politiker behandlar sjukvården i dag så ser jag framförallt en konstgjord andning där de ansvariga har för lite koll på hur många inandningar det ska vara innan kompressionerna. Vi har så mycket att vara stolta över, och jag är oerhört stolt över att få tillhöra en yrkesgrupp som gör sitt yttersta för sina medmänniskor när de är i kris. Men jag tänker inte acceptera det som inte gagnar någon, och bli mainstream.