Allmänt alt rightrörelsen, högerextremism, medmänsklighet

Toalettpapper och extremism

 

Jag är på arbetsuppdrag i Stockholm och bor i en villa tillsammans med andra människor som också är iväg från sina hem på uppdrag. Jag är inte så förtjust i konceptet att bo med andra. Jag vet inte vem som är här, vem som kommer och vem som arbetar natt, så det slutar med att jag ständigt tassar runt för att inte störa någon som eventuellt sover. Jag lärde mig snabbt vilket trappsteg i trappan som knarrade och försöker undvika det. Huset är öde och människor håller sig på sina rum. Ibland sammanstrålar vi i köket på väg någonstans och då blir det mest prat om arbetet och vår roll som sjuksköterska i en allt mer kaotisk arbetsmiljö.

 

Denna morgonen sitter jag på toaletten och ser hur toalettrullen minskar allt mer i omfång. Jag har inte köpt rullen men jag har arbetat dubbla pass och har inte haft möjlighet att bidra med ny nödvändighet. I går var den borta. Säkerligen konfiskerad av ägaren som inte tyckte om att jag använde den. Jag försökte snåla så gott jag kunde med pappret men kände mig ändå som en tjuv tills jag dagen efter stolt kunde ställa en fin rulle med tryckta blommor på pappret bredvid toaletten. Den dagen åkte den förra toarullens ägare hem. Hon hade verkligen sett till att inte en centimeter skulle vara kvar när hon lämnade stället.

 

När jag på eftermiddagen pratade med ännu en ny person som anlänt visade det sig att hon kom med jämna mellanrum. En trevlig kollega från ett annat ställe i Sverige som sparade pengar för att kunna arbeta utomlands om några år. Efter att vi delat de vanliga hälsningsfraserna uppstod en liten tystnad. I andetagets suck berättade hon om sina erfarenheter av toalettrullar i huset. Hur ingen var villig att köpa nya utan snyltade på andras. Numera behöll hon sina toalettrullar på rummet och berättade i en viskning för mig var de fanns om jag skulle vara utan en gång. Jag log och tackade och tänkte att jag kanske inte skulle ställt fram de resterande rullarna för allmänheten att ta del av.

 

Vad har toalettrullar med extremism att göra?

 

Jag tittade på uppdrag granskning om Alt rightrörelsen och blev förfärad över hur extrema högersynpunkter nästlar sig in i vårt samhälle mer eller mindre öppet. Hur satiren används som påverkan på människor, och där man kan referera eventuellt ifrågasättande till att det bara är ett skämt. Jag ser hur nazistiska och fascistiska tongångar blir allt mer accepterade vilket för mig kulminerade i att NMR fick tillåtelse att vara med på Almedalsveckan för andra året i rad. Det skrämmer mig hur Alt rightrörelsens förespråkare flanerar runt på denna tillställning som ska vara accepterande, och uppvigla i sina propra kostymer som om de vore vem som helst. Och det skrämmer mig hur samma personer med ett leende pratar om att avrätta de politiker på öppen gata som accepterat att invandringen har fått fortgå.

 

Det är som en sjukdom som tar sig in i västvärlden och har fått sitt fäste i Ungern och Polen och nu snabbt är på väg in över Sverige. Det är obehagligt hur dessa människor delar upp människor i bra och dåliga, välkomna och icke välkomna, hur de pratar om en vit stat med människor från andra länder i avgränsade områden bakom taggtrådar. De pratar utifrån mig och mitt. Som med toalettpappret. Det unika världssamfund som byggdes upp efter andra världskriget håller på att falla samman för att människor inte kan hålla sams om toalettpappret. Hur har vi kunnat hamna i ett sådant egosamhälle när vi ser hur människor flyr från krig och förödelse? Hur kan vi prata om vi och dom när medmänniskor som flyr är traumatiserade av krig och förföljelse?

 

För mig är det helt främmande att se sådana strömningar i ett samhälle som borde vara rikt på mer än materielle saker. Men om man sjunkit så lågt så man tjafsar om toalettpapper så är det kanske inte så konstigt att vi tillåter strömningar att återupplivas som vi trodde var begravda för länge sedan.