resor Härnösand, roadtrip

Next stop Härnösand

           

Som vanligt har jag arbetat in i det sista när jag ska iväg på något. I morgon sätter jag mig i bilen och styr min bils något suspekta välmående 100 mil norrut i Sverige. Det bar sig inte bättre än att den inte ville samarbeta mer förra veckan. Någon sa kylaren och mycket riktigt så behövde den bytas, men jag har en liten oro över om den nu tänker ta sitt ansvar när det gäller att göra denna resan till något positivt.

I vilket fall som helst så ska jag åka upp till Härnösand och arbeta som sjuksköterska i kommunen i en hel månad. Det är inte via bemanningsföretag utan jag har sökt mig dit efter att jag för drygt ett år sedan åkte igenom staden på väg mot Sundsvall efter en arbetsvecka i Sollefteå, och blev förtjust i trähusen, havet och närheten till en natur jag inte är van vid här nere i Skåne.

 

Efter att jag fått arbetet satte jag in en annons på blocket och hade en sådan tur att den enda som svarade var en trevlig kvinna som ville hjälpa en sjuksköterska i nöd, så boendet kommer att vara nära havet, nära staden och på samma gata som min arbetslokal.

Det blir nog bra om nu bilen vill, fast vi har haft oss en liten allvarlig pratstund den och jag idag så det ska nog gå bra.

 

Jag ska pausa hos goda vänner utanför Uppsala i morgon natt så jag slipper få allt för mycket träsmak där bak. Förra året körde jag upp till Eskilstuna för att arbeta en vecka, och jag hade laddat bilen med cd-skivor, kaffe och mat, och njöt av ensamhetens suck och musikens toner som blandade sig med mitt inre i en avslappnad harmoni.

 

Det enda kruxet är att vara från pojkarna så länge, men de är ju stora vilket jag ibland glömmer, och klarar sig säkert utmärkt utan mig och telefon finns ju. Men det är alltid lite jobbigt med avsked, och nu i kväll har jag suttit på min balkong och tittat ut mot ett molnigt väster som skymmer solen. Enok lyser med sin frånvaro. Jag ville bara säga till honom att matleveranserna inte skulle fungera så bra en månad framöver, men det lär han nog få kläm på själv. Om inte förr så när Junior åker till Spanien på torsdag.

 

Jag ser fram emot att komma upp till ljuset. Se hur det är. Även om det är ljust här nere i söder så är det helt annorlunda där i mitten av Sverige. Ja, det ska bli en upplevelse. Det ska också bli en upplevelse att få höra berättelser från trakten av äldre människor som kommer att bli mina patienter. Jag har alltid uppskattat de historieböcker som våra äldre medmänniskor är. Så många spännande livsöden jag fått ta del av genom åren; dramatiska, sorgliga, äventyrliga, spännande, ensamma och fulla av kärlek. Det finns en livserfarenhet som är så stor om vi bara har tid och lust att stanna upp. Sedan att få höra dessa ord på dialekt är ett plus jag inte kan förneka jag ser fram emot. Jag är så fascinerad av dialekter och brukar ofta hitta särdrag vart jag än kommer. Till och med i Trelleborg som bara ligger fyra mil drygt från Lund har sina diftonger och specialare.

 

Visst kommer det att bli lite ensamt. Jag känner ingen där uppe men jag har med mig böcker, massor av papper att skriva på, och jag ska ta långa promenader, och sedan sitta vid havet så ofta jag kan och lyssna på vågskvalpet eller kanske bruset, vad vet jag. Och den underbara doften av hav kommer att snirkla sig in i min näsa och få hjärtslagen att tagga ner.

 

Vi får se hur och vad det blir, men jag brukar tycka att det nästan alltid blir bra bara sinnet är öppet.