Allmänt förädraskap

Ett kvarts sekel

 

Soldiset lägger sig runt Turning Torso i fjärran, mamman vid bryggan förmanar Love att följa med så han kan få pasta och gurka av mormor ”det som du tycker så mycket om”. Jag hör henne upprepa denna vädjan mer än en gång, och jag ligger stilla på min filt i väntan på att nära och kära ska anlända. Jag behöver inte agera så jag ligger kvar och hör hur Loves namn förflyttar sig från mitt vänstra till mitt högra öra. Jag undrar om Love är så intresserad av den där pastan men låter mammans ord få följa mitt lugna varande.

 

Jag har haft min tid då jag försökte locka och pocka på barnen. Försöka få dem att välvilligt följa med när det in facto nyss visade sig något nytt för dem som var mer lockande än det jag försökte förmedla. När jag ligger där och låter solens underbara strålar ta sig fram i det transparenta molnet ler jag både inombords, och med hela ansiktet. Skulle jag vilja ha tillbaka den tiden då jag alltid var tvungen att vara uppmärksam? En tid som i ensamhet med barnen krävde allt av mig. Ingen som jag kunde lämna över till ens en liten stund eller två, utan en tid då min väninnans ord ”Gå du ut och bada, jag tar hand om barnen” fick mig att ta ett djupt andetag och med långsamma steg gå ut i det långgrunda vattnet i Lomma och verkligen ta in precis allt som hände omkring mig utan att behöva ha fokus på barnen? En skön sommardag då för alla dessa år sedan var det, och mina tio minuter i vattnet på väg mot Köpenhamn var som en evighet i frihet i en annars ansvarsfull tid.

 

Love har förflyttat sig och jag tittar upp i nyfikenhet. I mitt blickfång uppenbarar sig Senior som idag fyller 25 år. En lång, reslig, stilig man som får mig att bli helt varm inombords när jag ser honom. Jag ställer mig upp och går emot honom, öppnar min famn som om han var en liten pojke men inser snabbt att jag får ställa mig på tå för att kunna ge honom den kram jag vill.

 

Vi tar oss ner till stranden. Vi har hört om eldningsförbud eftersom det varit torrt länge, men vi gör som vi vill och kommer överens om att kommer någon som ger oss bannor ställer vi grillen lite oskyldigt i vattnet. Junior anländer med sin flickvän efter en stund och jag ställer mig återigen på tå för att krama om min lille son. Andra människor ansluter sig till sällskapet mitt bland Malmöbors fredag denna underbara dag i maj månad.

 

Det är inte möjligt att det är 25 år sedan jag befann mig inne på Lunds KK för att föda honom. En lika varm dag som idag, då som nu. Vad hände med alla åren? De som andra sa till mig att ta tillvara på för de går så snabbt. Jag kommer ihåg hur jag tänkte att de bara hittade på, men när jag ser mina söner stå där bredvid varandra denna sköna försommardag vid strandbrynet så undrar jag om jag gjorde just det? Tog tillvara på tiden? Jo, det gjorde jag. Jag har njutit av att vara mamma, njutit av galenskaper, resor, musik, sorger, glädje och allt vad föräldraskapet har inneburit.

 

Det är 25 år sedan jag mötte denna individ framför mig för första gången. Jag kommer ihåg hur jag tittade på den lilla nya människan och undrade vem han var, vad hans drömmar skulle komma att bli och vilka val han skulle komma att göra. Nu vet jag. Han blev en människa med så mycket kärlek inom sig, intuition, varm medmänsklighet och sårbarhet inlindat i en stor målmedvetenhet.

 

Soldiset försvinner med älvorna som tittade fram i horisonten och lekandes tar sig upp för Turning Torso, och vi fortsätter fira födelsedag med dansk sång, och svensk sång, god mat och dricka och fyllda med värme både inom och utom när uppbrottet pockar på i strandkanten av brasiliansk kampsports fascination beger vi oss hem på olika håll.

 

 

 

                                                                                                             

 

 

#1 - - Anonym:

Gopiki

Svar: Det där förstod jag inte......
Birgitta Stiefler