Allmänt existentialism

Att säga emot ja-sägare

         

På sociala medier möter mig ständiga uppmaningar som lyder: ”Var dig själv.” ” Du är den enda som har betydelse och strunta i de som inte tycker som du”. Och jag funderar. Jag funderar mycket över dessa citat vars sändare jag skulle vilja sitta och prata lite med. Visst är det så att vi som individer är viktiga. Att vår integritet och vilja är vår att värna, men finns det inte en annan dimension till detta om vi tar ett steg eller två till?

 

Jag skulle vilja fråga den som skrivit dessa citat om den personen i sin tur tar alla så som de är och inte dömer, för är det inte det den personen säger? Tar du andra så som de är utan att döma? För om man anser att man bara ska vara sig själv och ta bort de som inte tycker som en själv då missar vi en massa lärdomar om oss själva. Är det inte i andras ifrågasättande som vi finner oss själva?

 

För mig handlar medmänsklighet om att ha modet och önskan att se en annan persons perspektiv. Det är så lätt att omge oss med ja-sägare. Livet blir så mycket lättare om vi slipper konfrontera oss med oss själva när vi möter en annans synsätt och värld, men om vi missar meningen som kommer på ett djupare plan så stannar vi vid det bekväma och lättvindiga.

 

Om jag puttar bort dem som ifrågasätter mina beteenden och min syn på varandet då kommer jag aldrig vidare. Då är jag nöjd och har resignerat. Livet handlar om att utmana tankar och att ta in andras sätt att se på livet. Mitt sätt handlar om något jag anammat utifrån miljön jag vuxit upp i och min personlighet, men det betyder inte att det är mitt optimala Jag.

 

Det är i papprets vita oskyldiga substans som jag ställer frågorna till mig själv. Genom dina reflektioner över mitt beteende kan jag syna mig själv. Det är möjligt att jag vidmakthåller min ståndpunkt men utan reflektionen hade jag inte kunnat känna en styrka i min slutsats. Ditt varande är så annorlunda än mitt, men det betyder inte att det är något ”fel”, det är bara annorlunda. Kan mitt varande finna gott i hur du hanterar livet så att jag kan få nya infallsvinklar som berikar mig?

 

Mitt liv har blivit till frågor som ifrågasätter mig. I frågorna finns inget dömande utan en förhoppning om att hitta ännu mer liv. Om vi inte stannar upp utan portförbjuder oliktänkande så stannar vi i ja-sägandet. Precis som informationen som är anpassat till vårt sökande som förmedlas till oss via sociala medier så anpassar vi oss också till det som förmedlas till oss.

 

”Var bara dig själv”. Men vad är det? Om jag inte utmanar och ifrågasätter mina ideal och mina tankar kan jag aldrig hitta det som är jag, så jag välkomnar dina frågor och din syn på livet. Det berikar mitt liv och jag skulle inte vilja vara utan de frågor du skapar i mig. Utan dina smärtsamma påståenden hade jag inte letat efter nya svar från andras ord och från mina egna.

 

Mina ord flaxar runt och finner kanske inte en hemvist, men jag trivs med det flytande där vi alla har vår sanning och där det stora Livet handlar om en vilja att ta ett djupt andetag och hitta en våg jag aldrig surfat på innan.