Allmänt S. Einhorn, framtid, mental hälsa, utveckling

Mental utmaning, för vem och varför?

   

”Jag tycker det verkar som att du lägger alldeles för mycket ansvar på dig själv”

”Hur menar du nu”, funderar jag långsamt.

”Ja, att du ser det som ditt ansvar att andra mår bra. Kan det inte räcka med att du mår bra?”

Det blir en lång tystnad medan min hjärna går igenom olika infallsvinklar.

”Nej, för mig räcker inte det. För mig handlar det om min egen inställning”.

 

Vi lämnar varandra där, men jag lämnar inte samtalet bakom mig. Visst kan jag hålla med om att jag emellanåt har dragit gränserna lite för sent och i det tagit slut på mig, men när jag ser tillbaka så har det ofta varit värt det. Min inställning som jag sa till Personen handlar om mitt förhållningssätt till det som händer. Om jag är trygg i mig själv och litar på min inre röst så kan jag också distansera mig från situationen och i det se det som sker utifrån en annan människas perspektiv. När jag gör det kan jag upptäcka behov som inte handlar om min privata sfär. Om jag kan hålla en objektiv distans behöver jag inte uppleva situationen som ett hot eller en diss utan se det som en möjlighet att kunna generera gott.

 

Det handlar om infallsvinklar konstaterar jag någon kväll senare när jag sitter ensam i soffan med min bok som med jämna mellanrum byts ut mot penna och papper när jag kommer på saker som behöver skrivas ner för att på så sätt bli mer cementerade. Jag ser att Personen utgick ifrån Jaget och beteendet, medan jag har tanken som utgångspunkt. Personen menade att om man ändrade beteendet så kom tanken efter ett tag. Jag å min sida tror att om jag funderar och hittar en för mig sanning i tanken som jag sedan kan förankra någon decimeter längre ner i min kropp så är handlingen lättare att implementera. Om jag inte räds att konfrontera mina egna tillkortakommanden gentemot andra så öppnar det upp för något som gör att jag i slutändan mår bättre själv.

 

Jag tittar ner i den halvfulla koppen som stått länge och väl på bordet framför mig och beslutar mig för att fortsätta med teet som nu är kallt men fortfarande lika gott.

 

Det är olika sätt att ta sig an mental utveckling, men det är också olika sätt att se på sig själv och sina medmänniskor. Jag kommer ihåg ord som Dalai Lama skrev i en av sina böcker som handlade om att vi tror att vi måste vara hela människor för att kunna ge andra gott, men han menade att genom att ge andra gott så fick det oss i förlängningen att må bra.

 

Jag återvänder till samtalet med Personen och minns ett annat påstående jag fick.

”När jag hör dig prata upplever jag det som att du ställer väldigt höga krav på dig själv”.

Jo, så är det nog. På gott och ont. Det är lätt att man i det också ställer höga krav på andra, och det är viktigt att inte glömma att alla har sin egen väg. Jag har just avslutat boken ”Konsten att göra skillnad” av Stefan Einhorn och hänger kvar i några av hans påståenden som jag kan förankra i de krav Personen pratade om. Han skriver:

”Visdom är att ständigt befinna sig på en resa mot ett oklart mål, att hela tiden sträva efter att lära sig mer, att försöka växa som människa”.

Visdom är inget definitivt begrepp utan står i relation till varje människa. För mig är det min skyldighet gentemot mig själv och mina medmänniskor att sträva efter att lära mig mer så att jag ger mig själv möjligheten att bli mitt mest optimala Jag. Det är en nyfikenhet om vad som uppenbarar sig bakom nästa hörn om jag vågar ta nya steg. Ibland vilar jag i det som är men förr eller senare kommer det alltid en längtan efter det där hörnet. Vi blir aldrig färdiga som människor. Personen tyckte det fanns ett mål i att välja ett avslut, men för mig är det inget alternativ.

 

Vi är alla olika och vi har alla olika viljor. Vissa är nöjda med så som det är och vissa önskar mer. ”Det bara är” som Kierkegaard en gång sa. En jämvikt, en Gråzon där inget utesluter det andra men där det som upplevs som det bästa för andra (och sig själv) är målet i att försöka hitta det goda.

 

”Var den förändring som du vill se i världen” /M. Gandhi