Allmänt Nyår, kontemplation

Hej då 2019 och välkommen 2020

 

Det är nyårsafton 2019. Ännu ett år har gått och när jag ser mina nu vuxna söner inser jag att det går utför för mig, i alla fall fysiskt. Det är en glädje och värme som sprids inom mig när jag ser hur de har utvecklats till individer som vågar stå för sin åsikt, och som inte är rädda för att vara sig själva. Jag kommer ihåg hur jag sa till dem när de var små, att om någon tycker du är pinsam så betyder inte det att du är det. Det betyder bara att de också hade velat våga. När Senior gick med Magnus Ugglaperuk som mössa och Junior cyklade genom Lund en sen kväll för att hämta något hos en kompis i morgonrock jublade mitt inre. Livet är tillräckligt jobbigt som det är och ska jag behöva begränsa mig genom andras begränsningar då blir det än jobbigare. Jag känner att jag nu lugnt kan luta mig tillbaka när jag ser att de tagit till sig de verktyg som de tyckt sig behöva i Livet framåt.

 

Året som har gått har fortsatt på en väg där det som varit och som gett impulser från fjärran tider har fortsatt blivit dissekerat i olika nivåer inom för att förhoppningsvis ge en total frid. För att nå dit behöver man paradoxalt nog gå igenom lite av en mardröm. Impulserna må vara kvar men de kan bli inlindade i rosa bomull och med speglar lite här och där som reflekterar både det som varit, men också det som är nu så att det blir en nyanserad tavla. En tavla där det positiva som är jag får en allt större plats istället för att se den manifesta oduligheten jag levt med och som ingen annan ser. I en av speglarna ser jag ett accepterande av en traumatisk barndom som jag aldrig velat ta till mig eftersom ingen i min omgivning såg den. Det har blivit ett jagande ifrån istället för att stilla stå kvar, ta in och känna styrkan det gett mig. Jag lärde mig tidigt att le och det har jag fortsatt med i Livet. Nu när jag lagt ifrån mig kraven och ändå oftast ler då blir det ett genuint förmedlande som gör gott. För mig och andra.

 

Det har varit ett år av en kontemplation som fått fritt spelrum. Tankar om existens triggade av filosofiska skrifter där jag tar deras tanke och vänder och vrider ur olika vinklar. En inre myriad av ord som studsar från ena delen av hjärnan till den andra där de senare ibland möts och bildar en AHA-upplevelse. Då lyser hela ansiktet upp och jag tar den väl skulpterade tanken till en annan nivå. En lek med utmaningar i tanken som för de flesta är ett totalt slöseri med tid och energi. Häromdagen satt jag på en avdelning med ansiktet strålande över en slutsats jag kommit fram till efter veckor av tankar i olika banor och som landade på väg till arbetet just den morgonen. Jag började berätta om min tes med entusiastiska ord och lite flaxande armar för att förstärka orden, men det tog inte lång tid förrän den ena efter den andra droppade av. ”Det där förstår jag ingenting av”, sa någon och gick ut för att ta kontroller på patienterna istället. Det har handlat mycket om ord, hur vi använder dem och hur vi blir påverkade av dem i vårt dagliga liv. Vad händer till exempel om vi slutar leva i en ovisshet och istället anammar vissheten? Påverkar en sådan förändring av attityd vår kropp och vårt medvetande?

 

Junior flyttade hemifrån detta år vilket initierade en ny fas i mitt liv. Vad vill jag nu göra med mitt liv? Är det dags för en bucketlist? Jag blev påmind om att livet inte varade för evigt så jag gjorde min bucketlist inne i huvudet. En av sakerna kunde jag snabbt stryka i och med att jag hoppade fallskärm i maj, men där är fler saker och fler dyker upp med jämna mellanrum. Jag inser att jag får sköta mig så att jag kan leva väldigt länge om jag ska hinna med allt.

 

Det är snart ett nytt år. Grevinnan och betjänten visas snart på tv och jag som gillar den traditionen även om jag kan den utantill får därför avsluta mina nyårstankar och återgå till ”verklighetens” uppstoppade lejon, halvt dementa grevinna och en älskande trotjänare.

 

Gott Nytt År