Allmänt Mattias Lundberg, Thomas Erikson, populärvetenskap

"Vill du vara blå så är jag röd"

  

Det är ledig vecka och jag sitter och läser DN på datorn. Jag scrollar neråt och stannar vid olika artiklar som flyger förbi mitt fokus. I vanlig ordning kommenteras regeringsbildningen, de allt för vanliga orden som handlar om Trump, danskarna som vill flytta utvisningsdömda kriminella till en öde ö och granskningen av Svenska kraftnäts brister när det gäller deras säkerhetsprövningar. Till slut landar jag på en artikel av psykologen Mattias Lundberg som heter ”Därför växer kritiken mot personlighetstester” (11/1-19).

 

Han ifrågasätter kompetensen hos föreläsare och författare som ständigt vill berätta för oss hur vi ska leva våra liv på ”bästa sätt”.  På vilka vetenskapliga grunder har många av dessa föreläsare sin förankring. Som en av dessa lyfter han Thomas Erikson som med sin tes om att dela in människor i olika färger, och med bra marknadsföring säljer fulla hus på sina föreläsningar, både inom regering, på universitet och för allmänheten. Även hans böcker är väldigt populära.

 

Jag ler lite där jag sitter i min säng med en numera kall kopp kaffe. Jag läser mycket och har också hållit en av Thomas Eriksons böcker i handen när jag sökt efter nästa bok jag kan försjunka in i men valt att lägga tillbaka den. För mig fick jag känslan av populärvetenskap, och det är inget jag är så intresserad av. Mattias Lundberg kallar Eriksons färgmodell för pseudovetenskap. I vilket fall som helst tror jag vi kan komma överens om att vi båda ifrågasätter den vetenskapliga aspekten.

 

Jag är väldigt mycket emot att dela in människor i grupper, och har alltid varit. Genom att sätta en stämpel på någon har vi skapat en bild som vi sedan hittar sätt att bekräfta istället för att se att plats, situation och att andra saker i livet har gjort att vi fått just den bilden. Det blir lätt till självuppfyllande profetior istället för en förståelse för en människa ur ett större perspektiv. Jag ser det som att ingen av oss är statiska utan är i ständig förändring (om vi vill). Visst har vi karaktärsdrag som belyser oss på olika sätt men genom livet förstärks eller förminskar vi dessa karaktärsdrag. En definition, om det nu behövs, ska ligga till grund för att få en djupare förståelse för en annan och inte som ett dömande verktyg.  

 

Det handlar också om att vi i samhället just nu måste vara följsamma i det som är populärt för att om ett år kunna vara öppna för att ändra riktning mot något nytt. Jag tror nog i mitt stilla sinne att många har undrat över detta med att dela in människor i färger men om nu kollegan, den goda vännen eller chefen tycker det är bra då är det väl det. I min uppfostran har jag fått till mig att man ska tänka själv innan man drar slutsatser, och inte bara göra det som massan säger och tycker. När jag var liten tyckte jag det var oerhört tråkigt och frustrerande, men jag uppskattar det idag och har varit noga med att förmedla det vidare till mina barn också.

 

Om grunden till ett förhållningssätt är grundat på vad andra tycker då finns ingen egen grund utan grunden är beroende av det som är just nu. Om vi har så bråttom i ett samhälle som tvingar oss att fort ta ställning till nya information tycker vi kanske att det är lättare att tycka som kollegan eller grannen. Jag har på nära håll upplevt hur människor dömer utan att sätta sig in i. Sådana erfarenheter gör mig än mer försiktig när det gäller att sluka allt som är populärt just nu, för om ett år eller så då är det något nytt.

 

Vi människor är allt för viktiga som individer för att kategoriseras in i olika mallar bara för att vi inte tycker oss ha tid att ge en person chansen den behöver med öppet sinne bara för att tiden är knapp. Vetenskapen behövs och är grunden för ifrågasättande och nya reflektioner. Om fakta och nya strömningar bara omfamnas för att de inte kräver någon reflektion då ställer jag mig frågan var substansen finns.

 

Att mina skattepengar har gått till föreläsare till regeringen och andra statliga myndigheter som utgår från populärvetenskap och eget tyckande är beklämmande. Kanske är det inte så konstigt att vi inte har en regering sex månader efter valet.