Allmänt analys, medmänsklighet, reflektion, vetenskap

Analys eller reflektion?

          

Det har varit en trist, kulen skånevinterdag idag, och jag har inte hittat någon vidare energi för utomdörrsaktiviteter. Ända fram till tidig eftermiddag var jag övertygad om att det var lördag och förundrade mig över att brevbäraren delade ut post en lördag. ”Har det kommit så mycket post under helgerna att hon måste arbeta på övertid”, tänkte jag i mitt förvirrade tillstånd och fick upplösningen när Senior proklamerade att vi ännu så länge inte gått in i helgens tecken. Är det så här det är att vara dement flög genom huvudet på mig innan jag samlade mig och skruvade tillbaka min inre klocka 24 timmar.

 

Jag har gett mina tankar kring analys och reflektion fritt spelrum denna dag. Kanske var det därför något så trivialt som en veckodag inte gjorde så stort intryck på mig. Sedan någon månad tillbaka blev ordet analys aktualiserat genom en nära bekant. Hens sätt att analysera mig har vid flera tillfällen gjort mig väldigt obekväm. För någon vecka sedan fick jag höra att någon blev attraherad av någon som reflekterar. Det påståendet lämnade mig med ett leende på läpparna. Varför ger det ena ordet obehagliga kårar längs ryggraden som om en liten myrarmé har hittat sitt nya optimala stråk, när det andra ordet lämnar mig i välbehag?

 

På en av mina väl snitslade promenadstråk i stan började jag leka med orden: Kan man reflektera över en analys, och kan man analysera en reflektion? Visst kan man reflektera över en analys konstaterade jag snabbt, det gör man i diskussionsdelen i en vetenskaplig text. Det blev mer knivigt med det andra påståendet och det var tur jag valt den långa turen så jag kunde låta tankarna i halvt meditativt läge arbeta i takt med mina steg. Går det att analysera en reflektion? I mina steg fick jag svaret att om man försöker det då förlorar man reflektionen.

 

Denna morgon slog jag upp de båda orden i svenska akademins ordlista och på ordet analys läser jag att det är en noggrann undersökning med avancerade metoder. Reflektion är det samma som eftersinnande tanke, tyst anmärkning. (Vad är en tyst anmärkning? Om den är tyst då är den inte öppen utan bara subjektiv. Eller?)

 

Så analysen handlar om vetenskap medan reflektionen är en subjektiv eftertanke? Är det så att man i reflektionen inte gör en bedömning utan tar in olika vinklar och därför inte dömer, medan analysen i sig är en värdering? När man gör en vetenskaplig rapport gör man en analys av olika material vilken i sig ska vara objektiv, men rapporten utgår ofta från en tanke, en tes, som man antingen vill konfirmera eller falsifiera så det där med objektiv analys har jag alltid varit lite skeptisk till. När det gäller min nära bekants analyser av mig då utgår de från hen själv utan frågeställning. Hen har redan en tes klar som ska konfirmeras och då hen inte tar in information från mig för att få fler vinklar förblir analysen subjektiv där sanningen utgår från en annan människa än mig.

 

Hur ofta gör vi inte analyser utav andra i vår omgivning istället för att reflektera? I en reflektion tar man även in sig själv som en vinkel, men i analysen sätter man sig över en annan människa just för att vi i vår tanke sätter likhetstecken mellan den och vetenskap. Jag kan mycket väl förstå attraktionen i reflektionen där sändaren utgår från en ödmjukhet i olikheter istället för definitiva, subjektiva tankar födda ur egna erfarenheter.

 

Skillnaden mellan analys och reflektion är kanske inte mycket att prata om denna dag när Världen håller andan efter att USA attackerat Bagdad och dödat Qassem Soleimani, men ändå kanske lite. Med lite mer begrundande reflektion kanske vi nu hade sluppit bäva inför vad som nu kommer att ske.