Allmänt bemanningssköterska, coronavirus, sjukvårdspolitiker, vårdplatser

Coronatider och sjukvården

 

I dessa Coronatider ställs saker och ting på sin spets på olika sätt. En av de sakerna handlar om vården och dess huvudansvarige. Jag har i många år tänkt att sjukvården skulle ha en huvudman på nationell nivå. Dels för att sjukvården tillhör välfärden och därför är de styrandes ansvar, dels för att det ska vara lika vård för alla oberoende på var i landet vi bor. Med alla dessa regioner som styrs av olika konstellationer är det utifrån den som medborgarna får vård. Istället borde tillgången ha med vårdbehovet hos den enskilde att göra.

 

När jag tittade på nyheterna i går ( 15/3) blev socialministern Lena Hallengren utfrågad av en rätt så påstridig reporter som ville veta vem som var ansvarig för sjukvården, och vem som skulle besluta om personal skulle bli förflyttad för att kunna tillgodose ett ökat vårdbehov inom specifika områden i landet. Svaret var att det var Socialstyrelsen och ”att det viktiga var hjälpmedlen som fattades”. Jag satt med uppdragna ben i soffan och skakade på huvudet i frustration och uppgivenhet. Sjukvården är det ingen som vill ta ansvar för känns det som. Politiker tackar oss för vad vi uträttar men det blir ett slag i ansiktet när de inte vill ta ansvar för att deras politik de senaste många åren nu är orsaken till att vi har stått med för få vårdplatser under flera år. Deras politik gör att vi i den pandemi vi befinner oss i inte kan garantera högspecialiserad vård om många människor insjuknar samtidigt.

 

Under den senaste valkampanjen framkom det att sjukvården var viktigt för svenska folket men när det väl kom till kritan var den frågan inget som lyftes under de partiledarutfrågningar som var innan valet. Nu sitter vi här med x antal regioner som agerar utifrån sina egna budgetar och sina egna mål. Vi har ett stort antal vårdpersonal som slutat sina anställningar för att medarbetares rop på hjälp på grund av bristande vårdplatser, arbetsmiljö och överbeläggningar inte blir hörsammat.

Under de första månaderna detta år blev det återigen skarpt läge framförallt i Stockholm när media rapporterade om överfulla akutmottagningar. Samtidigt som detta inträffar går man ut med att bemanningspersonal ska tas bort runt om i landet. Att vara beroende av hyrpersonal är aldrig optimalt i vilken verksamhet det än gäller, men de finns därför att regionerna inte tagit uppsägningar på allvar. Folk säger upp sig för att arbetsvillkor är ohållbara och den externa vårdpersonal som funnits så att verksamheter ändå kunnat fortgå nu blir bannade och får bära hundhuvudet utan att man agerat efter den kritik som funnits i så många år.

 

Det är politikerna som inte velat ta tag i ett tungt skepp som behöver ny karta för att komma till ett mål som främjar det läge samhället är i, och de behov som finns i dagens sjukvård. Nu har coronaviruset blivit vår vardag ett tag framöver och eftersom ingen velat titta åt skeppets håll så går det med full fart på grund utanför Regeringskansliet i Stockholm oavsett om politikerna vill göra något åt det eller ej. Det är sorgligt och i vanlig ordning är det tredje part som blir lidande.