Allmänt empati, medkänsla, medmänsklighet, sympati, vårdpersonal

Ska vi välja empati eller medkänsla?

      

I min roll som sjuksköterska har jag fokuserat på bemötande därför att min övertygelse är att bredvid läkemedel är bemötandet den viktigaste ingrediensen när det gäller tillfrisknande. När jag för många år sedan började min utbildning till sjuksköterska gick mentorerna igenom sympati- och empatibegreppet, och redan där kunde jag ana hur jag framförallt ville vara mina medmänniskor behjäplig i sin konvalescens, eller i ett accepterande av den situation de befann sig i.

 

Skillnaden mellan sympati och empati ligger i agerande: ett sympatiskt förhållningssätt handlar om att kunna känna in sig på en annan människa och på så sätt få samma känslor. Empatibegreppet handlar om att kunna förstå och uppleva en annan persons känslor och utifrån det agera på bästa sätt för att hjälpa individen vidare.

 

När jag satt där i min bänk på skolan fick jag till mig att en professionell sjuksköterska var en person som utvecklade sin empatiska förmåga. Jag minns än idag hur diskussionerna gick där i klassrummet om huruvida empati var något medfött eller om man kunde lära sig det, och jag är än idag övertygad om att alla kan känna sympati men det är svårare med empati. I den empatiska rollen översköljs vi inte av personens känslor så vi blir handlingsförlamade utan kan i den situationen agera utifrån människans bästa genom att känna in oss och förstå de känslor individen just i det tillfället brottas med.

 

Så långt är allt väl och har så varit i alla år. Funderingar uppstår dock när ordet medkänsla ramlar in och ska trycka in sig före, efter eller mellan dessa två begrepp som är väl förankrade i de flesta av oss. När jag googlar begreppet medkänsla kommer det upp lite olika definitioner där dessa begrepp till viss del strider mot varandra. På ett ställe står det att medkänsla handlar om att en person spontant lever sig in i det som är besvärligt och ledsamt i andras livssituation och därigenom drivs till att försöka hjälpa sina medmänniskor. På en annan sida förklaras medkänsla med att ha omsorg om en annan utan att känna medlidande. Tania Singer, psykolog och neuroforskare, belyser skillnaden mellan empati och medkänsla med att empati lätt dränerar en person från energi medan medkänsla ökar de positiva energierna inom och stärker oss.

 

Tania Singer skriver också att när vi enbart känner empati för en annan individ stimulerar hjärnan det kretssystem som får oss att känna smärta och vånda, vilket vi som arbetar nära människor kan utveckla till upprörda känslor och i förlängningen till ”empatisk nöd” som ger kronisk oro och utbrändhet. Detta strider emot det jag en gång fick lära mig i skolsalen då jag läste min utbildning. Är det därför så många inom vårdyrket blir utbrända?

 

Min nästa ansats blir ordet medmänsklighet. Är det det samma som empati? När jag söker på definitioner och skillnader framkommer det att medmänsklighet närmar sig mer det teologiska än det psykologiska. Jag läste en avhandling skriven av en sjuksköterska i Göteborg som tog upp medmänsklighet i vården (Siv Bäck-Pettersson) sett ur både patientens men också vårdpersonalens vinkel. Anledningen till att jag hittade den var att jag blev ifrågasatt när jag uppträdde medmänskligt mot patienterna. Att gå utanför den gängse kulturen på en arbetsplats är inte så populärt vilket nog är en av orsakerna till att jag numera håller mig inom bemanningsbranschen.

 

Det kan tyckas överdrivet att försöka definiera orden så grundligt för ”bra” vård kan ju tyckas vara det viktigaste, men för mig är det viktigt vilka ord vi använder och vad de står för. Om det bara finns utrymme för empati på en vårdinrättning så begränsar det också patienternas tillfrisknande. Dessutom ökar det risken för att personalen ska må dåligt och känna att uppgifterna blir dem övermäktiga, vilket leder till att de slutar visa empati för att inte bränna ut sig. Kan vi istället lära oss medkänsla inom vården då kan vi kanske få en arbetsgrupp som mår bra och som i sin tur kan ge den optimala vården till våra medmänniskor, men då måste vi bli vän med ordets innebörd och lära oss att hantera det så det inte bara blir floskler fångade i en populistisk era.