Allmänt perception, öppenhet

"Vi får det vi ser"

 

Någon sa en gång till mig att vi får det vi ser.

 

Men är det inte också så att vi ser det vi vill se så det passar in i vår uppfattning av verkligheten? Vän av ordning kanske gör det lätt för sig och säger ”Det är det enda sättet vi kan se det på”.

Vår perception av verkligheten är en myriad av våra erfarenheter, av våra unika erfarenheter sammansatta till en ”sanning” vi förhåller oss till. Den är det vi lutar oss mot både när livet flyter på men också när vi får motstånd. I flytet finns den bara där i bakgrunden men i motståndet blir vår perception av verkligheten till en rustning av självförsvar där vi håller fast vid vår egen sanning även om den kanske vacklar (eller borde vackla) i reabilitet.

 

Jag pausar tanken ovan och tar in en annan där jag funderar över flödet av information vi får till oss via sociala medier. Tanken om hur vinklad informationen är för att passa oss beroende på vad vi letat efter och tittar på via nätet. Den är anpassad till oss och till vår perception av verkligheten och den ifrågasätter oss inte. I min verklighet är det en skrämmande utveckling eftersom jag uppskattar utmaningar, oberoende om det handlar om att åka ensam till Nepal eller att försöka förstå en annan människa. Om jag bara får till mig sådant som passar min verklighet minskar genomsläppligheten och det som en gång var en dimmig plastfilm som lätt gick att ta hål på blir istället till en tjock mur där inte ens syret har en chans att ta sig igenom eller över. Ju mer riktad och bekräftande informationen blir desto mer trångsynta blir vi. Eller?

 

Jag har alltid varit tveksam till meningen ”Vi får det vi ser”. För mig är det en lätt utväg i stället för att ta in en större helhet. Kanske är det min perception det är ”fel” på och inte den andra människans, men om jag ständigt matas med det som passar mig då blir det allt svårare att vara självkritisk. De som står oss nära vill vårt bästa och håller med oss. Det är så det ska vara för vi kan inte hoppas på omsorg från de som inte tycker om oss. Ändå kan vi se ovännen som vår vän för ovännen vågar vara uppriktig. De som har en annan uppfattning om oss och kanske har en helt annan perception av verkligheten än vi, och just för att de aldrig blir inkluderade på våra sociala mediesidor, så är det kanske just därför som de kan lära oss mest.

 

Varför skulle man utsätta sig för något sådant, tänker du kanske.

I min verklighet kan allt kan vara kärlek men det beror på hur jag förhåller mig till det. När vi säger att kriser gör oss starkare så är det sett ur ett retrospektivt perspektiv, men om vi under tiden vi befinner oss i krisen ser värdet av den och det vi får till oss då kanske vi kan ta till oss än mer gott av den. Om vi öppnar upp för en annan människas perception kanske vi ser att det finns mer till det än det vi bara ser eller vill se.

 

En verklighet  just här och nu är att solen skiner och den tänker inte vänta på mig tills mina tankar är klara så jag slutar här och går ut och tar solen i hand.